CLUB 8 Club 8 (Labrador) Betyg: 0/10 Det är så himla fint och det börjar med att vi svävar bort på molnen och det är änglar och söta snöflingor och det är gulligull och finflödigt förnämligt. Det är prima välsmakande och alla ler och det låter som luft och ingen vet vad den sockerlena sången handlar om. Men det bryr sig ingen om heller. För det låter ju så nätt och förtjusande. Jag vet inte hur det är egentligen men det känns lite som om det saknas lite verklighetsunderlag. Men små klockor plingar och gnistrar och det är milt och ljuvligt, så det spelar ingen som helst roll. Det är så härligt. Vi är bäbisar allihop. Ni vet hur det är. Man är lite trött och så kommer dom söta godnattvisorna. Änglarna och dom fromma lammen sätter sig runt en och stjärnorna gnistrar och tacka fan för att man somnar. För det är långtråkigt, enformigt, monotont, långdraget, långrandigt, tjatigt, träigt tradigt, torrt, trist, entonigt och jävligt tröttsamt. Och det är så ointressant, banalt, och förargligt att man undrar varför i hela friden. Men man ska inte sätta fötterna i klaveret innan man bjudit på hela kakan som man skulle kunna ha sagt. Vi söker i djungeln bland vackra blommor och milda briser, runt lockande toner och fromma ord. Vi använder våra machetes för att rensa bort det som vi tror är skalet till nåt verkligt fint. För där under, någonstans mitt i eller djupt nere, måste det finnas något som vi kan andas in. Något som vi faktiskt kan acceptera. Vi söker en slags kärna. Vi letar med lyktor och pannlampor när mörkret tränger sig på. Vi gräver med skyfflar, stöttor och mudderverk. Efter nån sorts slutkläm, något roligt, nån slags vits. Den springande punkten. En poäng. Men vi behöver inga lampor. Vi behöver inga lyktor. Vi behöver inga spadar. Vi behöver inga djungelknivar. För i den här djungeln blir det aldrig mörkt. I den här djungeln finns det ingen jord att gräva. I den här djungeln finns det inga besvärliga snår och täta bambuskogar. Här finns fåglar som kvittrar och mjuk bomull. Det är lent, som ett enda stort duntäcke. Och sammet och silke och inställsamt vänligt och hej och hå. Jävla gullpop. Översött. Sliskigt. Och jävligt äckligt. Fredrik Öjes oktober 2001