Placering: [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10]
Ibland är man glad och ibland är man ledsen.
I november är man kanske mer ledsen än glad, och det kanske är bra på sätt och vis, men i december blir det kanske lite värre ändå, för vintern kommer ju fan aldrig och det är ju fan mörkt jämt. Och om man kunde gå promenader i oktober och om det var fint med alla gula och röda och döende löv så är november bara en jävla lång blåsig duggregnig jävla tisdagseftermiddag som aldrig har sett någon vår. Och redan första veckan börjar alla köpcentrum döda julen, som jag fortfarande ser som ljuset i tunneln, med sina förbannade tomtar och sitt förbannade glitter och om det över huvud taget släpps några skivor så är det väl Ainbusk jävla Singers julskiva eller Carolas så kallade återkomst, och se på fan säljer inte the Real Group flest skivor i Sverige, november dödar oss, november gör sitt bästa för att krossa mig varje år. Jag vill inte hänga med, jag orkar inte med denna novembervärld och absolut inte decembervärlden.
Så jag sitter väl inne och spelar skivor, alla skivor som jag spelat så många gånger redan och som jag nog kommer att spela nästa november också, när allt utom pop är så förbannat jobbigt. Så att man åtminstone får gråta lite.
En klasskompis frågade mig idag vad man ska göra när man är olyckligt kär. Lyssna på pop, sa jag, lyssna på pop förstås. Men hon har väl andra intressen som är större, så hon förstod inte riktigt. Blir det bättre då? undrade hon. Bättre? sa jag, Nej det blir väl sämre, men då får man åtminstone gråta lite.
Och det är väl så att det är gråtlåtarna som är de viktigaste låtarna, det är väl då man behöver popmusiken, när den inte bara är rolig, intressant, spännande, svängig, utan i allra högsta grad livsviktig. Och visst är det så att vi är deprimerade för att vi lyssnar på pop snarare än tvärtom, men antagligen är det också så att vi inte fattade någonting innan vi började köpa skivor och därför aldrig hajade hur jävlig världen kan vara. Jag tyckte ju till och med att ishockey var roligt. Men vad är en depplåt? Det finns förstås ingen objektiv sanning. Låtar man gråter till, låtar man lyssnar på när det är så jobbigt att möta världen, låtar man lyssnar på väldigt mycket i november, låtar som kanske räddar oss ibland, men som kanske oftare får oss att falla.
Så jag gjorde en lista. Och som vanligt med listor så är de ju mer roliga att göra än vad de är relevanta att läsa. Och som vanligt med listor har man ju olika åsikt och hej och hå, men jag bryr mig inte så mycket om vilka låtar ni skulle haft med på era listor i stället för dessa tio. Ämnet är som lite för känsligt för det.
Och är det någon gång det är relevant med ett Morriseycitat så är det väl nu.
"But don't forget the songs/that made you cry/and the songs that saved your life/yes you're older now/and you're a clever swine/but they were the only ones that stood by you"
Ja.
Erik Svensson
december 2001