Världens 10 bästa gråtlåtar Placering: [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] 2. Gram Parsons - Still Feeling blue från GP I Mats Olssons utmärkta roman "De ensamma pojkarna" säger författarens alter ego Richard Andersson "Det är ett sånt svenskt kritikermantra, snabb låt glad låt, långsam låt allvarlig låt".    Still feeling blue får väl sägas vara en snabb låt, men den är förstås i allra högsta grad även allvarlig. I hope you're out and happy now doing up the town 'cause you know how every time I hear your name I want to die and now I'm still feeling blue all right Hurtcountry. En fiol som dansar och en melodi som tagen ur vilken rodeoscen ur vilken cowboyfilm som helst och en banjo på grönbete efter en vinters stillastående i ett stall i Nashville. Ett jävla drag skulle man kunna säga och ett jävla ståhej. Tjo. Tjoho. Everytime I hear your name I want to die.    All right.    Gram Parsons har rockhistoriens mest sorgset oskuldsfulla ögon. Gram Parsons har också rockhistoriens mest sårade och vilsna röst. Gram Parsons behöver bara två minuter och trettionio sekunder för att läka ett krossat hjärta, eller krossa ett helat. Och aldrig kom han att göra det så påtagligt som i Still feeling blue, med den så lysande kontrasten mellan musik och text, mellan sång och instrument. Aldrig kom han att nå så långt in i hjärtat, aldrig stod han så nära avgrunden och tittade utför kanten, aldrig var han så nära gränsen till vansinnet. Every time I hear your name I want to die Tjo. Erik Svensson december 2001