Världens 10 bästa gråtlåtar Placering: [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] 7. Sly & the Family Stone - (You caught me) Smilin från There's a riot going on Det är inte så lätt att veta vad Sly Stone menade med den här låten. Kanske ville han att den skulle lätta upp den på alla sätt och vis mastiga There's a riot going on en aning. Men skivan var ingen ny Stand!, här finns inte plats för simpelt uppsluppna och lyckliga låtar såsom Sing a simple song eller You can make it if you try. There's a riot going on var något helt annat och en låt vars text egentligen bara är ett enda you caught me smilin' / again får i det sammanhanget en annan innebörd.    Så leta upp ditt gamla exemplar av bibeln pop #10 och läs artikeln om hur Sly sjöng duett med folk från gatan och hur han skrev både Sly Stone och sitt riktiga namn, Sylvester Stewart, som producenter av mästerverket som en tidningsredaktion år nittionhundranittiofyra tyckte var världens bästa skiva.    Det var faktiskt inte så lätt att veta någonting av vad han menade, då 1971. Men vi kan kanske komma överens om att Sly Stone inte hade alla getter hemma. Snarare var det väl så att han, om han inte redan gjort det, höll på att tappa fotfästet om sin tillvaro.    Men så lägger han i allt detta mörker, som är den nya skivan, denna vansinnesfärd genom ett hårdnande Amerika, in detta fantastiska lilla stycke. You caught me smilin' / again Bara så, med en bas som inte har rört sig en meter sen sist.    Man kan kanske kalla det ironi, men det finns inte en gnutta ironi över den här skivan, och inte ens en millimeter av detsamma på den aktuella låten. Den blir bara så fasansfullt sorglig, så påträngande. Ropande och bedjande efter ett leende som man kan få le själv. Och som någon upptäcker. Igen. Erik Svensson december 2001