|
HÅKAN HELLSTRÖM Ett kolikbarns bekännelser (Dolores/EMI) Betyg: 10/10
"Å jag älskar dig." Lalalalala.... Så slutar allting. Och kanske är det där allting borde sluta? Men... det finns så mycket innan dess också. Trasiga texter om en trasig själ kanske, så han sjunger om hon som aldrig kommer tillbaka. (Hon som tog handen i hemlighet.) Aaaa, jag vet inte, dom här låtarna har så fantastiska melodier...Dom andra tidningarna kommer förresten skriva rätt så mycket om "Jag vaknade en morgon / från en dröm jag hade / jag drömde att jag kunde sjunga / men det kan jag inte". Det är en fin rad, det är det verkligen.. Och jag trodde att jag kunde känna (igen), men det kan jag inte. Universum är ett monster, men det har ju sparat OSS. Och jag gör vad som helst, för att få ditt liv att verka bättre. Jag vet inte.. Ibland är en lögn det finaste man har. För man går ju och längtar så mycket, upp och ner längs gatorna, dom tar aldrig slut, man vill bara åt det där lilla, om det bara kunde få vara sommarnatt för ett ögonblick. Det är då man lyssnar på alla dom här låtarna, alla dom här orden, det är då man måste midsommarnattsdrömma sig bort. För man gör ju vad som helst, bara för att få det att verka lite bättre. Hur kan dom tro på evig kärlek, hur kan dom tro på den NU? Så nån sa att det här var Håkans motsvarighet till Dylans "Street legal", jag vet inte? Vem vet? Det låter i alla fall bättre än vad det kanske nånsin gjort. "Jag vet ett berg, dit jag brukade gå, det är så vackert där / Nästan som en tavla och nästan som en tavla över rätt och fel / För man ser gårdakvarnar men man ser skiten med" Så är det väl, som en resa genom alltihop, genom det vackra och det mörka, så.. i slutet av "Hurricane Gilbert" brister känslorna också. Och "så många vänner jag känt, ingen som jag riktigt behövde". Kanske var det så? Men det här är trots allt inte dom allra bästa kärlekslåtar som nånsin skrivits och spelats in, det är bara några av dom. Och jag tänker aldrig på deeeeej, bara ikvääääll, lalala... Så det blir en sommar i år också. Fredrik Öjes 14 februari 2005 |