BOB DYLAN Love and theft (Columbia/Sony) Betyg: 8/10 Golden Chords hette bandet som Bob Dylan lirade med i februari 1958 och vid tävlingen i Hibbing Memorial Building hade dom inte en chans. Det skulle vara jazz och man var, enligt Dylan själv, tvungen att spela polkor. Min pappa var knappt fyra år då Golden Chords rockade skiten ur föräldrar och lärare på den där talangjakten och Bob ville göra revolt. Revolt mot vad som ansågs normalt och anständigt. Han ville göra det ingen annan vågade. Och det har han fortsatt med. Under årens lopp har han skitit fullständigt i vad som ligger i tiden och vad folk förväntat sig och velat ha. Nej, det ska vara bluegrass från 20-talet. Typ ju. Inför Love and theft har alla hoppats på en ny Time Out Of Mind. Och det skulle inte förvåna mig om Dylan varit medveten om det. Medveten om att han faktiskt gjorde ett chef-d'oeuvre för fyra år sen, i alla fall ett stycke mästerverk för dom som trodde sig veta. Och att han backstage på sina oändliga turnéer, nu har gnuggat händerna och rosslat hö hö hö, nu ska dom allt få. Nu ska dom få revolt. Men egentligen tror jag inte på min teori. Han skiter ju som sagt i vad folk tycker. Och om du fortfarande hoppas på en ny Time Out Of Mind kan du gå och lägga dig. Här har Bob Dylan än en gång bara gjort vad som fallit honom in.   Och så här kul kan han inte haft sen han subordinationsvägrade på den där talangjakten i Hibbing Memorial Building. Eller i alla fall inte sen han spelade imroviserade källarnummer med The Band. Eller hur som helst inte sen utdelningen av polarpriset härom året.    Och det hörs tydligt. Han experimenterar här med bl.a. jazz, swing, western och bluesrock, och även bandet, som till stor del består av det band han turnerat med de senaste åren, måste ha haft jävligt roligt när dom här spåren spelades in. Vilket samtidigt inte betyder att skivan rakt igenom är den gladaste som gjorts. Hopplöst verkar det i t.ex. "Sugar Baby", en av de mest poetiska och vackraste låtar Dylan gjort på senare tid: "Every moment of existence seems like some dirty trick Happiness can come suddenly and leave just as quick Any minute of the day the bubble can burst Try to make things better for someone sometimes you just end up making it a thousand times worse." "Mississippi" skrev han för fem år sedan men är inte desto mindre gripande för det. "Moonlight" låter som ett typiskt fantastiskt American moonlight på en 40-talsstrand nånstans med "The boulevards of cypress trees" och "the masquerade of birds and bees" i fjärran.   I "Bye And Bye" sjunger han "Well, I’m sitting on my watch So I can be on time", i "Summerdays" "Well, I’m drivin’ in the flats in a Cadillac car, The girls all say, 'You’re a worn out star!'" och i "Floater" sjunger han om Romeo och Julia och sin familj: "My grandfather was a duck trapper, he could do it with just dragnets and ropes. My grandmother could sew new dresses out of old cloth, I don’t know if they had any dreams or hopes." Jag vet inte om han har drömmar och förhoppningar, den gode Bob, men spelar det någon roll när han gör så här roliga, gripande och bra skivor? Dom andra I Golden Chords häpnar. Fredrik Öjes september 2001