SAM COOKE Live at the Harlem Square Club (RCA) Betyg: 10/10 Det var inget mer med det. Harlem Square kändes som ett kokhett paradis den natten. Jag stod och lirkade med en fattig drink nånstans i mitten, det var ofattbart trångt, kanske var vi ett par miljoner som turades om att snudda scenkanten. Ljuset var dunkelt, ett skumt neonsken kastades in genom små gluggar i väggen och ibland blinkade några färger från taket. En allsång bröt ut, jag minns inte riktigt, men jag tror det var ett enda långt bring your sweet lovin' från ena kanten och Hiya, hiya fellas från den andra. Det var tumult rent ut sagt, vi skålade med varandra och alla hette tydligen Sam. Då och då lyckades några komma förbi oss för att få skruva lite på stativen där uppe, det måste ha funnits nån sån där presidenttunnel mellan mixerbordet och scenen. Jag vet inte, jag var i full flärd med att försöka förstå vad som skulle hända. Den natten skulle helt enkelt inte bli som andra nätter. Jag vaknade som ur en dröm. Skivan ner i spelaren, så mumlade jag nåt, och så stod jag där igen. Nu kom nån upp på scenen på riktigt. Någon måste ha satt igång en rökmaskin, hela luften blinkade nu, grönt, rött, blått, jag dansade ovan molnen. "Hiya, fellas" sa han, "here comes Mister Soul". Den fyrtio minuter långa spelningen eller nåt tog tio sekunder. Det var mitt livs mest innehållsrika minneslucka. Ingen kan ändra på det, ingen kan ändra på det. Det var bara musiken som hade tagit mig dit.    Den tar mig dit varenda gång. Fredrik Öjes januari 2004