Let it come down (Spaceman/BMG)
Betyg: 83,57/100
| Satan, julafton i september hör ju inte till vanligheterna. Och inte heller predikningar som ekar i hela huset. Som ekar i huvet. Som ekar Kalle Anka i ekodalen om du läst den eller som i Vargklippan eller vad det heter i Ronja Rövardotter om du sett filmen. Men här utövar vi inte vrede på Knatte, Fnatte och Tjatte och här rasar det minsann inga stenar över oss. Här vill vi sjunga gospel. Här vill vi klä oss i vita klänningar och klappa händerna oh lord. Här önskar vi att vi var djupt religiösa och vi vill åka till kyrkan. För där, någonstans vid |
Och vi sympatiserar, stiger ombord på rymdkapseln, upp i atmosfären där vi stannar ganska länge. Och så åker vi runt jorden några gånger och sjunger.
Och vi klagar inte.
En hyfsad resa. Hyfsat underhållande. Typ. Kan inte glömma Ladies and gentlemen we are floating in space från nittisju för vi flyter ju fortfarande omkring där. Det är skönt att flyta. Vi gillar att flyta. Har du flutit nånting på sistone?
Du kan inte fjantlyssna på Spiritualized. Du kan inte inbilla dig att Let it come down är en bra skiva i bakgrunden till en kopp te. Du får inte tro att det här är bra för festen, att det lyfter upp dösnacket som går eller stöd till den blyga middagen. Inte ens om det är herren själv som sitter där och surplar i sig ostron eller nåt annat smetigt. Du måste inse att musik ibland måste intas aktivt. Utan kompromisser. På högsta möjliga volym utan att göra grannarna förbannade. Utan att läsa tidningen eller kolla mejlen eller nåt annat korkat samtidigt. Även om skivan är över en timme lång.
För att göra det rättvist. För att musiken ska få den chans den behöver. För att göra dig själv en av årets största tjänster.
Intensivt. Och noga. Lyssnar jag på melodierna, arrangemangen, instrumenten, musikerna, tonerna, tystnaden. Och varje gång upptäcker jag nåt nytt. Det är som om jultomten kommer och hälsar på hela tiden, så jävla envis och vill aldrig härifrån verkar det som och paketen är typiskt nog varken hårda eller mjuka. Men innehåller så mycket själ, känsla och andlighet man överhuvudtaget kan kräva när man ätit så lite spenat som jag gjort det här året. Det är nästan så att jag skäms.
Fredrik Öjes
september 2001