THE PLAN Mon Amour / I stay at home (Majesty/EMI) Det var i bilen för ett par veckor sen och planen var sjuttio mil och vi startade två på natten. I Borlänge fastnade vi liksom halv fyra och jag vet inte riktigt hur det gick till men därifrån kom vi aldrig. Kändes det som. Bilstereon fungerade till och med sämre än väntat och egentligen inte alls och vid nån mack nånstans gick vi in och köpte batterier. 25 spänn styck och vi behövde sex stycken för att få igång den bärbara spelare vi visste skulle behövas. Batterilocket hade naturligtvis försvunnit vid nån högersväng och till en början satt jag där i natten och försökte hålla i batterierna. Jag minns att det gick åt skogen vid en inbromsning för rödljus som ändå var helt onödiga och låten, vilken det nu var, fick ett onödigt abrubt slut. Numera är batterierna fasttejpade. Jag tror att det var Erik som föreslog The Plan och vid det laget sov halva bilen om nästan inte hela. Och som en käftsmäll drog dom igång. Vi var i en rondell och i ena handen hade jag en korv med bröd som vi precis varit och köpt, eller hur det nu var och Hammondorgel är det enda jag ska säga här. Vi fortsatte tror jag men nån skulle in och krångla med nånting och jag tror att vi var ganska trötta allihop faktiskt. Och så stängs motorn av och där sitter vi och stirrar ut i nästan ingenting men solen har vid det här laget fått för sig att gå upp ändå. Och det är då det fungerar så jävla bra. ”I stay at home”. Bara så där. Det är nästan så att jag överväger det, där jag sitter ute i svenska ingenting. Mon amour. I stay at home. The Plan. Jag tänker inte skriva ett skit om Broder Daniel. Jag tänker inte skriva nånting alls om Håkan Hellström. Jag tror inte jag tänker skriva någonting mer faktiskt. Det känns som att jag liksom fortfarande är kvar där i Borlänge på nåt sätt och jag tror förresten fortfarande att vi inte kom därifrån egentligen. Lyssna. Så förstår du varför. Fredrik Öjes augusti 2001